Senaste Inlägg

absolut sista

Det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den har och ska bara handla om min tid som au pair här i England. Den ska finnas kvar så jag kan läsa om min resa igen om några år. Kanske skratta åt allt roligt jag gjort eller bli sur på Dolores konstiga tankar igen och såklart sakna barnen. Hur som helst är jag väldigt glad att jag skrivit ner exakt vad jag tyckt och tänkt och det mesta jag gjort. Inte bara för att det är kul för släkt och vänner att läsa utan också som jag sa för mig själv! Det är ju en modern dagbok.

Tiden här har gått så fort, jag vet inte riktigt vad som hände. Det känns som igår jag stod på rotebro station och grina och grina när jag sa hej då till Johan. Det var typ 1½ meters snö och svinkallt. Sedan hade jag våffelkalas med några av dom bästa hemma hos mig. Sedan åkte vi snabbt förbi Donken för att säga hejdå till Mikis och alla andra där. Jag minns Skavsta, när jag vinkade hejdå till pappa och mamma genom en glasruta. Hur jag grät hela flygresan. Första gången jag såg Dolores och Nico. Hur vi gick till bilen och mötte tvillingarna och Pedro. Jag minns det som igår när jag satt i köket samma kväll och ringde hem med gråten i halsen. Jag minns första morgonen. Jag minns när jag träffade Laia, Beccy, Josefin och alla andra första gången. Jag minns allt.

I början var det konstigt att bo hos någon annan, att gå omkring någons hus och äta av deras mat. Jag vågade inte ens ta ett äpple i början. Men med tiden början man konstigt nog känna sig hemma i främlingens hus. Rummet som var tomt när man kom börjar kännas som sitt eget och dom okända människorna börjar bli vänner. Barnen känns som mina egna, ja inte riktigt men lite grann. Men jag vet allt om dom, vet vilken tid dom bajsar, varför dom gråter, vad dom skrattar åt, vem av dom som gillar vad. Dom är mina bebisar helt enkelt. Och ja, jag blir galen på dom när dom inte vill sova, eller bara gråter och skriker utan anledning. Men så är det med bebisar, det är bara att stå ut. Och man glömmer det lika fort när dom 2 sekunder senare ler mot en med hela ansiktet. Kommer sakna dom mer än jag trott från början.

Det som kommer vara jobbigast med att åka härifrån är att inte få träffa Laia varje dag. Vi har verkligen blivit som systrar.  Och att inte få träffa Beccy och Josefin. Josefin kan jag ju lätt åka och hälsa på om jag vill. Men Beccy, det är väldigt sorgligt egentligen. Hon har varit min bästa vän här och vi har gjort allt tillsammans. Och ja hon kommer till sverige en vecka, men vad händer efter det? Vi pratar om att åka till Kanada och hälsa på, men det är ju om typ ett år. Och det kommer kännas jättekonstigt att ha träffat någon varje dag i princip i 5 månader, och sedan inte alls på ett år. Är rädd att vi ska tappa kontakten. För det är svårt att prata när man inte ens lever på samma tid. Men det är väl bara att hoppas att sådant löser sig.  

Förutom allt annat roligt jag har gjort här har jag ju faktiskt gått i skolan också, och visst många gånger har det inte varit speciellt svårt. Men alltid kul, först för att få träffa alla och diskutera olika saker och samtidigt lära sig lite nytt. För äntligen kan jag prata engelska utan problem, utan att skämmas  och utan att folk frågar vad jag egentligen menar. Nu kan jag äntligen säga att jag faktiskt pratar BRA engelska. Sure, jag har svenskt uttal, men jag är ju svensk så kan inte göra så mycket åt det. Nu hoppas jag bara att jag inte tappar det jag känner mig så säker på här, vill aldrig mer känna mig så osäker på att prata engelska som innan jag kom hit.

För att avsluta det här absolut sista inlägget vill jag bara säga att åka hit är mitt livs bästa beslut. Det har gått upp och ner. Ibland har jag bara velat åka hem och stanna där. Och ibland får jag panik för att jag snart ska hem och göra samma sak som jag gjorde hela hösten. Men allt jag gjort finns sparat här i bloggen och i mitt minne och jag kommer aldrig, aldrig någonsin glömma det jag varit med om.

Nu måste jag packa ner datan så jag kan gå ner och säga adjö till min älskade bebisar, som jag aldrig kommer få se igen(antar jag) och dom kommer aldrig komma ihåg med. Inte ens lite. Dom vet vem jag är nu. Dom ler alltid när jag kommer. Men skulle jag träffa dom om ett år skulle dom aldrig veta. Och det är därför jag är lite ledsen också. För jag kommer aldrig glömma dom!

Puss på er, Vi ses snart!


Stina

referens

NU har jag fått mitt "letter of refereces" från Dollan, och gud vad bra hon skrev. Fick verkligen toppenreferencer. Jag låter ju som en ängel på det där pappret. Är verkligen tacksam för att hon skrev såpass bra om mig. Känns väldigt bra att ha det pappret nu, när jag ska söka jobb! Hon har i princip skrivit att jag är expert på bebisar nu. Vilket jag i och för sig känner mig som, men i alla fall. Tack Dollan!!!

the last supper!

Nu har vi ätit ännu en lång middag, god mat och det var väldigt trevligt faktiskt. Och för att det är min sista kväll så åt vi glass med chokladsås. Mums! Bara att det känns väldigt konstigt att jag imorgon vid den här tiden har åkt härifrån. och jag kommer inte tillbaka. Konstigt det känns.

snart helt tomt

Har fått ner det mesta nu, har alal nessesärer kvar.. och dom är ju typ 4 stycken, så är lite orolig fortfarande, men dom kan jag ju inte stoppa ner föränn imorfon precis innan jag ska åka. Sedan har jag en liten klädhög som skulle tvättas, ska sätta på den ikväll! Och det ska ju ner också. Sedan på något vis hittar jag nya saker hela tiden. Men nu har jag damsugit rummet så det ser snyggt och prydligt ut. Och det känns fortfaranade väldigt overkligt allting. Jag har varit här såpass länge (men ändå kort) att det är som mitt andra hem. Jag har levt här och haft alla mina saker här så det känns väldigt konstigt att plocka ner allt i en väska. Även om det såklart ska bli väldigt kul också.


jag har en känsla av att barnen känner av att jag ska åka bort. Dom är extra kramiga idag! Eller inbillar jag mig? usch vad hemskt detta är.

mycket saker...

Håller på att packa, och jag hittar bara fler och fler saker, och nu börjar jag bli lite orolig om jag ska vara ärlig. Det får inte plats. Jag har för mycket saker. Klart jag kan säkert få plats med mer. Men jag måste packa om en hel väska... uuuuh!


skulle lägga ut en liten bild från babysimmet men internet är för sent! Ni får se sen :)

sista gången nu

Nu är det snart dags för mitt sista babysim. Hoppas det blir kul! Idag ska Laia följa med och ta kort också! Så kan lägga ut sen. Min sista hela arbetsdag och sista natten ikväll, och sedan är det hejdå. huhu!

<3

fy bubblan vad jag kommer sakna Laia!

sorgligt

usch, vad jobbigt allting blev. Lite känslomässig middag faktiskt. Vi alla var samlade och åt middag i över en timme. Och Dolores sa att det är sista gången vi äter alla tillsammans för Pedro ska bort imorrn. Då kändes det plötsligt väldigt sorgligt. Att det verkligen är slut redan. Ska jag hem härifrån. Sedan kom hon med ett fint paket, oranget papper och guldsnöre. I den låg en mugg med bilder på mig och barnen. jag vet att det inte är värsta speciella presenten så, om man jämför med vad Beccy fick. Men det gjorde mig nästan tårögd. Det var så fina bilder, och jag kommer sakna dom små så himla mycket. Usch jag trodde inte det skulle kännas såhär. Trodde jag skulle tycka det blev skönt att åka hem igen. Men nu känns det mest jobbigt och sorgligt.

tack

idag kom ett kort. ett kort från Thailand! det var inget dåligt hotell ni bodde på!!!! jag hade också velat vara där. och ligga på stranden och bli brun. Men den här sommaren kommer jag inte bli brun. Men sånna smällar får man ta! tack i alla fall för kortet pappa mamma och elin! :D blir alltid lika glad för småsaker som det. Men mamma du har itne berättat att du hade öroninflamation!? sådant ska man berätta sörruu!!!

åh vilken underbar dag

Denna dag har varit toppen hitills. Barnen var så trötta imorse att vi lät dom sova en timma extra, vilket betöd sovmorgon för mig!!! Behövde det verkligen. på så vis blev ju dagen kortare också. Nu är den redan halv 4(snart) och jag är ledig. Ska kolla på en film och vila upp mig. Sedan är det bara kvällrutinen kvar och sen är det läggdags och snart tisdag. Dagarna flyger förbi nuförtiden.

Håller på att tvätta hela tiden. har kört svart nyss, nu är vitt inne och sedan blir det färgat. Vill komma hem med så mycket rent som möjligt. Klart några grejer kommer ju vara smutsiga eftersom jag har på mig kläder nu. Men Vill inte vara hemma och känna att allt är smutsigt. Gud vad knäppt att om 50 timmar är jag på väg till flygplatsen! för att lämna allt det här. lämna mina skitungar och kanske aldrig mer se dom igen. Jättesjukt.

spanien

GRATTIS SPANIEN!!!!

cykeltur för spanjorerna

Nu har alla målat sig i spanienfärger här i huset. Det är ju snart dags för match. det slutade med att jag också fick en spanienflagga på mig. Och bebisarna fick varsin liten på pannan. Nu skulle dom ut på cykeltur hela familjen. och Andrian var så söt i sin hjälm. haha!

årets första dopp

jag skäms över att det är 11 Juli och jag har fortfarande inte tagit årets första dopp. Men i försvar kan jag ju säga att det finns typ ingenstans att bada här. Men det är för varmt att ligga ute i solen utan att få doppa sig. usch det är så synd, har ingen färg alls. Men får jobba desto hårdare när jag kommer hem istället!!

kort inlägg

Igår kollade jag och Laia på Erin Brokovich, skön kväll !! Nu jobbar jag. Foten är lika svullen och gör skitont. Hoppas det försvinner. Börjar bli lite rädd!!!

uuuh!

okej, min svullna fot blir bara värre. Nu haltar jag för jag kan itne böja foten!!! mamma vad ska jag göra?